Poliser, hästar. huliganer och kostnader

Regeringen tillsatte den 24 mars 2011 en nationell samordnare, Björn Eriksson, med uppdrag att lämna förslag till hur brottslighet i samband med idrottsarrangemang kan motverkas.
Björn Eriksson har nu kommit med ett delbetänkande, Mindre våld för pengarna (SOU 2012:23). Eriksson som har djup kunskap om helheten har i delbetänkandet gjort en noggrann beskrivning av de olika delar som ingår problematiken. Mycket av det klargör att, framförallt, idrotten gör mycket inom ramen för sin sfär för att förebygga att ordningsstörande aktiviteter. Föreningar och organisationer lägger stora ekonomiska och personella resurser på kompetensutveckla sig, föra dialog med supportrar, myndigheter och omvärlden, arrangemangsutveckling, säkerhetsfrågor o dyl. Mycket som gemene man, media eller myndigheter inte alltid vet eller uppskattar.

Detta inlägg tar inte upp de olika förslag som läggs i delbetänkandet eller vad som kan tänkas komma i slutförslaget utan bara skriva några rader om de kostnader som polismyndigheter på olika sätt börjat fakturera ut till idrotten.

Under 2010/2011 började polisen i vissa delar av landet ta betalt för de insatser man gjorde i samband med vissa idrottsevenemang. Först att drabbas var vissa Stockholmsklubbar som i (framförallt) vissa derbymatcher i ishockey och fotboll kom i fokus på grund av slagsmål och uppståndelse när s.k. supportrar kom i konflikt med varandra. Denna “företeelse” har historiskt inte varit begränsat till Stockholmsklubbarna utan aven drabbat andra orter och idrotter. Den utlösande faktorn för utdebiteringen känns ändå uppstod i samband med händelserna i Stockholm. Polisens resonemang var att de föreningar som drevs med vinstintresse (vilken idrottsklubb i Sverige görs det?) skulle betala för de insatser polisen ansåg sig tvingade att utföra i samband med arrangemanget. Polisen anser att vinstintresse uppstår när verksamheten organiseras i aktiebolagsform. Här har uttalar sig Björn Eriksson ganska tydligt i delbetänkandet:

Min sammanfattande bedömning är dock att den reella skillnaden mellan arrangemang på elitnivå som drivs av en ideell förening som IFK Göteborg eller ett IdrottsAB som i Djurgårdens Ordningslagen (1993:1617) vad avser kostnader för polisbevakning SOU 2012:23 200 fall är marginell.
Det finns samma vinstsyfte, samma vilja att nå idrottsliga framgångar och samma önskan att ge underhållning. Till detta kommer att man lagstiftningsmässigt bör kunna reglera villkor under vilka ett IdrottsAB ska arbeta.

Enligt min mening talar tunga skäl för att inte skapa en ekonomisk och konkurrensmässig klyfta mellan IdrottsAB och övriga klubbar i de högsta serierna

Fram tills nu har Björn Erikssons slutsats inte vunnit gehör bland de polismyndigheter som praktiserar utdebitering. Tvärtom, efter ett visst “vilande” och rabatterande har man nu återupptagit sin kostnadstäckning.

Drabbade fotbolls- och ishockeyföreningar har förgäves försökt få stopp på faktureringen, dels generellt, dels i väntan på Regeringens utredning och vad den leder till. Fram tills nu alltså förgäves.

Den generella utdebiteringsivern börjar emellertid nu även drabba “huliganfria” idrotter. Och det ska bli spännande och se hur det utvecklar sig!
För nu är det ridsporten som drabbas. Falsterbo Horse show ska i år betala 200 000;- för de insatser som polisen tvingas gör runt detta arrangemang. Tidigare har man kunnat få (passiv) acceptans från delar av beslutsetablisemanget när det rört sig om bråkande fotbolls- och ishockeyhuliganer, men nu rör det sig om en målgrupp som är helt annorlunda! Kommer detta att påverka handläggningshastigheten och dess slutsatser? Jag tror det!

Min bestämda uppfattning är att samhället ska stå för de kostnader som sker utanför idrottsarenan medan idrotten får ta de kostnader som uppstår innanför grindarna. Polisen och myndigheterna styr redan idag de säkeråtgärder som arrangörerna måste leva upp till för att få arrangera tävlingen/matchen, så säkerheten inne på arrangemanget blir inte lidande.
Det som är bra med Björn Erikssons arbete är att man (förhoppningsvis) landar i ett sammantaget nationellt åtagande för att komma till rätta med de orsaker som ligger till grund för oroligheter runt idrottsarrangemangen. Idrotten kommer aldrig självt att klara ut problematiken, oavsett hur stora fakturorna kommer att bli. De bakomliggande faktorerna är så mycket större än så.